Rädslan för tomrum och behovet av stygnen
Text about this project is in Swedish only
Genom att bearbeta textil med stygn och växtfärg har jag undersökt och använt mig av rädslan som en drivkraft.
Att undersöka rädslan för tomrummet blev ett sätt att förstå behovet av stygnen. Att ordlöst få brodera ut rädslor på tyg. Som en tyst, krypterad klagoskrift fri att tolka efter betraktarens behov. Att i stygnen hitta andetagen och orden. Att skapa mellanrum istället för tomrum.
I andetagen finns tomrummen.
I pauserna mellan inandning och utandning.
I pauserna mellan utandning och inandning.
Där i pauserna kan rädslan dansa till.
Kommer det ett andetag till?
Var det ditt sista?
Vad är det för tomrum som skrämmer mig?
Är det döden som skrämmer mig?
Eller är det just rädslan för tomrummet som uppstår efteråt.
Avsaknaden av en persons närvaro.
Överflödet av känslor som befinner sig i ett kaotiskt vakuum.
Det motsägelsefulla.
Andetagen blir mer närvarande i dessa tider.
Rädslan blir mer närvarande i dessa tider.
Samtiden kryper in i mitt arbete.
Eller de flätas samman.
Jag syr samman dem med stygn.
Varje stygn ett andetag.
Storlek: ca 140 cm x 240 cm
Material: Lakansväv, en bit av gammal textil presenning, lintråd, bomullstråd, växtfärg av avokado och te, textilfärg, armeringsjärn.
