Rum mot ensamhet
Vi människor har ett grundläggande behov av att känna ett sammanhang, att vi tillhör en grupp och har ett syfte. Men vad händer hos oss när vi blir äldre och de tidigare naturliga sociala sammanhangen blir färre och färre? Ensamhet bland äldre är idag ett utbrett problem och ensamheten kan vara både självvald och ofrivillig. Mottagarna för detta projekt är personer i åldrarna 75 år och uppåt som upplever ofrivillig ensamhet.
För att undersöka om design kan hjälpa till att minska ofrivillig ensamhet hos äldre har jag tagit fram ett rumsligt koncept som ska få människorna som besöker platsen att interagera med varandra genom att skapa nya funktioner och ett nytt flöde i rummet. Ett nytt sätt för människorna att röra sig i rummet som ska främja möten. Flödet har kompletterats med möbler som ska fungera som en bro för att starta konversationer, som extra hjälpmedel till att ta kontakt. En av möblerna är en stol där fokus har legat på armstöden, på dessa armstöd har små strukturer placerats som en detalj. Dessa strukturer har varsin motsatsstruktur som är tänkt att det ska gå att länka samma med. Förhoppningen med detta är att dessa ska underlätta för användarna att ta kontakt med varandra när orden inte finns. Projektet har gestaltats i en samlingslokal som i dag används som café kombinerat med mindre utställningar på Allégården i Göteborg. Allégården är en byggnad som främst används av en pensionärsförening och i caféet dit alla är välkomna oavsett ålder ställer föreningen ibland ut alster skapade i huset.
Projektet har kretsat kring två frågeställningar som är;
- Hur kan rumslig gestaltning användas i ett offentligt rum för att bidra till en minskad känsla av ofrivillig ensamhet hos äldre?
- Hur kan olika rumsliga funktioner bidra till att främja möten i ett offentligt rum?
