Curing Chronic Loneliness
Genom att fotografera sin kropp, dess omgivningar och möten diskuterar Petronella Åslund sociala normer, skönhetsideal, patriarkala strukturer och hur intimitet kan bli aktivism. Verket tar avstamp i känslan av att inte vara åtråvärd eller värdig romantisk kärlek och kameran blir till ett verktyg, med vilket hon vågar närma sig andra i sitt sökande efter intimitet.
Åslund reflekterar kritiskt över vilka förväntningar som ställs på kvinnor och deras kroppar. Hon guidar betraktaren genom djupt personliga historier om dating, ensamhet, hjärtesorg, självförverkligande och att bli kär. I Curing Chronic Loneliness gör Åslund det privata politiskt.
